Fågelskådning och historia

Fågelskådning har förekommit länge. En av de första som ägnade sig åt detta levde redan under det första århundradet och hette Galus Plinius Secundus Maior. Han är dock kanske mer känd som Plinius den äldre och var en naturfilosof och författare från det Romerska riket. Han skrev bland annat ett verk som behandlade fåglar där man kunde läsa information om olika arter. Han var starkt inspirerad av Aristoteles och sägs ha tagit mycket information av honom. Man kan därför diskutera om inte även detta område ska tilldelas Aristoteles. Boken som Plinius den äldre skrev har dock använts som utgångspunkt och byggt upp den moderna ornitologin. Bland annat används än idag många namn på fåglar från boken, åtminstone de latinska namnen.

Fredrik II författade senare, under 1200-talet, en bok om falkar och falkjakt. Han var också inspirerad av Aristoteles, men genomförde vissa vetenskapliga experiment inom fågelskådningen. Den kanske största och viktigaste insatsen inom området är dock John Rays verk Ornithologia som skrevs under 1700-talet och som sedan Carl Von Linné bygge vidare på.

De första som höll på med ornitologi och fågelskådning var mest intresserade av jakt på fåglar. Precis som med olika svampar ville man veta vilka som gick att äta och vad som var gott och så vidare. De använde sig bland annat av nät när de fångade in fåglarna och förutom att skriva ner vilka man kunde äta så uppfann de och skrev ner jaktmetoder på fåglar. Senare under romantiken var det dock många som började fågelskåda som ett sätt att njuta av naturen; under denna tid övergick fågelskådning mer till att just titta på fåglar och man lade mindre vikt vid vetenskapliga och anatomiska aspekter hos fåglarna. Under 1800-talet började man i Europa att resa runt i hela världen på expeditioner där man ville kartlägga alla fågelarter. Då blev också ornitologin en utbredd vetenskap.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *