Ornitologi i Sverige

De första föreläsningarna inom ornitologins område i Sverige hölls av Olof Rudbeck den yngre under början av 1700-talet. Han hade skrivit en egen bok om fåglarna i Sverige och det var denna han använde och utgick ifrån under sina föreläsningar. Den brukar kallas för Rudbecks fogelbok och blev dock inte publicerad förrän efter hans död. Dessutom var givetvis Carl Von Linné viktig för fågelskådningens och ornitologins framväxt i Sverige och hans elever var ofta de som sedermera blev professorer och lärare inom ämnet på de olika högre lärosätena. Man var dock under denna tid aningen skeptisk kring naturhistoriska ämnen.

Den första handboken som kunde användas i fält inom ornitologin skapades av Sven Nilsson under 1800-talet. Denna bok kallades för Skandinaviens Fauna och gavs ut i två band.

Det var inte bara på grund av det rent naturvetenskapliga intresset som ornitologin växte fram i Sverige, det var också mycket på grund av att nationalromantiken var stark vid tiden. Man ville inom många områden peka ut vad som var utmärkande och speciellt för just Sverige. Dessutom byggdes järnvägar i Sverige vid tiden vilket gjorde att alla kunde resa och se nya platser i landet, vilket också bidrog till intresset för Sveriges djur och natur.

Under 1900-talet ökade intresset för ornitologi i Sverige i och med att Erik Rosenbergs bok Fåglar i Sverige gavs ut, som är mycket genomgående och som han hade arbetat med hela sitt liv. Den katalogiserar bland annat de svenska fåglarnas beteende och utseende. Det var också han som troligtvis först myntade begreppet fågelskådning.

Under andra världskriget bildades SOF som står för Sveriges ornitologiska förening. Det var en sidoverksamhet för den svenska naturskyddsförening. En annan stor organisation inom området skapades 1984 och heter Club 300. Club 300 är namnet eftersom man i början var tvungen att ha skådat minst 300 fåglar för att få medlemskap.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *